Kanske faller jag för vuxna mäns litenhet
För att jag känner igen hjälplösheten i deras ögon
Den tafatta gesten av att stryka luggen ur pannan
Den darrande underläppen som längtar efter närhet
Kanske faller jag för vuxna mäns litenhet
För mitt barnlösa hjärta värker av sorg för dem
De som aldrig vuxit upp
De som aldrig blivit uppfostrade
De som aldrig lärt sig överleva utan att använda charm och närhet som vapen
Kanske faller jag för vuxna mäns litenhet
För de är så tunna över bröstkorgen
Deras varma mjuka hud som täcks av en vuxen mans behåring
Men under mjukt svall av blonda lockar slår ett pojkhjärta
Kanske är det omöjligt att inte falla för vuxna mäns litenhet när de med bedjande blick undrar om de får slå följe på vägen hem från krogen för de vill så gärna ha någon att prata med
Rädda små pojkar växer upp till ensamma män. Kanske faller jag för vuxna mäns litenhet eftersom jag vet hur det känns att vara ensam.