I skuggan av solen, I springan av molnen
ett stormigt hav, ett självömkans nav.

En vässad kniv men ack så naiv, den som förnekar
vart smärtan pekar.

När livet förbarmar, stå med öppna armar
naken,rå
fortsätt gå!

Obetydelsefulla är tingen
från sig själv flyr ingen