Det blåser på perrongen

Solen sticker fram mellan takåsarna.

Posthuset glöder bibliskt i morgontimmen.

Trots den orangefärgade tonen är himlen blå.

Jag står ensam bland alla rostiga rälsar.

Elaggregatets matta gröna färg skickar ut vemodiga signaler.

80-tals känsla

från en annan tid,

ett annat Sverige.

Sedan timmar har stationens träbänkar stått tomma.

SJ:s ”nattvagn” är ödsligt parkerad.

Den ”sover” en stilla sömn.

Snart skall den vakna och välkomna ett välbekant myller av liv och rörelse.

Sakta skall den glida iväg med förväntansfulla själar mot okänd destination.

Men jag är inte med...