Idag vandrar jag
bland kyrkogårdens gamla gravar
Jag tänker inte på döden, trots grindens uppmaning, utan på dig

Jag läser:
"Välsignad vare den mannen herranom ty han haver icke tillbakavisat sin barmhärtighet på de levande"

Och jag förstår precis

Det är en dag med tårna först
hälarna vill inte nudda marken
och andetagen når aldrig genom strupen

Ett bråck är kännbart

Det doftar av sommar, gräs och solkräm
Vid muren fullt av blommor, vita rosa stora

Sen tänker jag på döden i alla fall.
Du kan inte leva utan
Hur gör vi?
Jag kan ju inte leva med.