Ett flickebarn låg livlös
vid gungorna i parken
en lek förbytt från glädje
till blodstänk på marken

De skulle ha en lekstund
hon och några vänner
för detta hemska dåd
man bara avsky känner

Vännerna blev rädda
en folkvagnsbuss så röd
allting gick så hastigt
och plötsligt var hon död

I livets sköna början
en flicka rycktes bort
man kan ej acceptera
att livet är så kort

Ett fordon på vägen
en bli som gått i kras
mördaren är gripen
ett sinne når extas

På vägen ligger någon
vars tillvaro är död
ett liv har slutat andas
där under himmel röd

Två själar har flugit
bort från denna jord
ett meningslöst ögonblick
har klätts i dystra ord

Att be en bön till höjden
och söka någons tröst
där ödet har sin gång
bär sällan någon tröst

(Copyright © ULJO)