Du var aldrig där
men ändå fick du pelarna att klinga
du lät den vita marmorn
sväva solbelyst
målad av en oboe
ett eko av herdarnas skalmejor

Nej du åkte aldrig dit
men du gestltade en längtan som är
obunden av tid och rum
ja evig
som den dyning
du låter klinga i stråkarna

Det var en beställning
ett skådespel som ingen minns längre
men ämnet talade till dig
och väckte din fantasi
och skänkte oss efterkommande
ännu en äkta beethoven