Den gamle mannen
tittar ut över havet
Han ler
men ser inte
barnen på stranden
mer.
Han är fast
i det förflutna
då stranden var ett
virrvarr av stoj och stå
var gång d kom in
en fiskebåt
Männen som slet
fick upp den på strand
Måsarnas skrän
ständigt på jakt
Kvinnor och barn
ett riktigt vimmel
av folk och kreatur

Havet ger
och havet tar
Ibland hade någon
försvunnit över bord
Lättnaden som lyste
över kvinnors ansikte
när de omfamna sin man
Glädjen hos barnen
när fadern kommit hem
Tissel och tassel
ja rent av
värsta festivalen

En skugga faller
över den gamle
Sorgen står skriven
över hela hans kropp
Han sörjer de svunna
tiderna
Han sörjer sin broder
och fader
men mest av allt
sörjer han sin stora
kärlek, det stora havet
Han duger inte längre till
att fånga fisk
och inga små fiskebåtar
finns längre kvar
Det är andra tider nu
Han blickar upp mot himlen
ett oväder är på väg
Han börjar gå
vänder sig om
och ser sin barndomsstrand
en sista gång