Bordet av mörk ek med intarsior av okända fossiler
dignande av tjockt skivat bröd, kluvna frukter
en skymt av glöd innanför de mjöliga skalen
en hög glasbägare att dricka dig sorgsen ur
och tusenfotingarnas vals runt fatet
och en kompass vars nål vibrerar
visande mot jordens inre
fiolens tunnaste sträng stämmer in,
en darrig aning av en melodi
som ännu inte spelats
annat än innanför de stummas pannben
då de sjunger tystnaden till sömns

hon sitter vid fönstret
en uråldrig varelse, en sköldpadda med skal av granit
med ådringar av kvarts och gyllene sprickor
i hennes bröst brinner en oljelykta
med två lågor och svärtade vekar
och längs hennes handflata kryper trilobiterna
upp ur urtidsvattnen
rasslande kroppar och knäppande ben
vecklar ut sig efter årmiljoner av sömn