Hennes hand är dig främmande nu, hennes ögon slutna. Namnen hon gav dig är någon annans och jag vet att du återvänder då du älskat med henne och hon gjort dig illa. För att något skall kännas. En gång skrev jag ett brev till dig. Du läste det aldrig. Jag sitter tyst vid mina papper, skriver ett ord om och om igen, kanske är det ditt namn och hur du doftar syren och jag undrar om du fortfarande skriver om henne, hur hennes kyssar smakade och hur du obönhörligt går sönder.