blodets stirrande öde äcklar min redan så nerspydda strupe
tänker att nästa gång ska det ske
klöser mitt ansikte och vässar klorna inför nästa del
delen som ska avgöra mitt andra kall för dagen
döden smeker min hud och ler till tonerna av musiken
rösterna kallar mig hem och ställer fram en stol till min ankomst
vägvisarna vägrar svika och etsar fast sina liv i trådar för att stå ut, bara lite lite till
blodets stirrande öde ber mej att komma hem