I min mage svider syran
Och hos två njurar hörs en skål
Det mest förlegade av minnen
Då min hud blev nött av stål

Bland ett avsked svävar dungar
Som från marken brast i fot
Vilket bävar tids förgrening
Och dess karghets torra hot

Till alla jordfästas bord jag bjuder
Ljus runt grop där fukten vill
Trängd av glömskans hopp det ljuder
Och där allting tycks stå still

En bjudning bortom livet
Då för han som bragt mitt liv
Att med häpnad ge hans avsked
Då han hoppfullt tar sitt kliv

En saga född kring döden
Och med ton så varm som mild
Under sorgsen sång kring öden
Syns hans avsked dansa vild