*** [i den horisontlösa staden]

tände långsamt en ny cigarett och du log
ditt pisksnärts leende
medan den vilade rosen
längs järnvägsspåren
sträckte sina armar
mot natten
och vinkade farväl åt skymningens musikanter

mjukt faller nattens frusna vagabonder
likt regn
över regnvåt asfalt
medan lyktstolparna
viskar: att
de
vill
dig
illa

men de frigav din klänning av spökryttarens
viktlösa andedräkt
jag hämtade den
hos pantlånaren
i morse

du viskade: jag drömde om flickan
med svavelstickorna
i natt
hon skrev mitt namn
på baksidan
av ett kravbrev
från det dolda spåret i din i-pod

du sökte de drunknades visitkort
i lastbilarnas
regnkristalldroppar
kartonghimlens
neonstålstjärnor
spökspasmerna i din amputerade själ

dina ögon letade desperat efter det första andetaget
av berusande livsvin
säg mig:
den där natten
du döpte mina bröst
i stearin
älskade du mig lika mycket då

så försvann du än en gång i den horisontlösa staden
i dina två dollar boots
med fickan full av
oregerlig lust
och ett humör
lika vedervärdigt som din andedräkt