det vilar en förbannelse
som ett häftstift under min tunga
en rå primitiv kraft
bakom mina ögon

som kvinnan med basebollkeps
vindjacka från härbärget
och utslitna gymnastikskor som
vilar under nyfallen snö

viskande sjunger hon:
små små blommor
krossar asfalten
om inte snuten
hinner före

hon värmer sina fingertoppar
med utbrända tändstickor

små små blommor
krossar glaciärerna
i mina ögon

jag är inte säker
på att hon såg mig
där jag stod vid hennes fötter
och pissade på mig själv

det vilar ett blödande hjärta
djupt under min stenkalla yta
en stillhet under
min mask av kaos

som kvinnan i rosa täckjacka
på alla fyra letar hon i snön
efter något hon aldrig ägt
bakom soptunnorna
utanför det stora hotellet

viskande sjunger hon:
små små blommor
krossar asfalten
om inte snuten
hinner före

hon fyller sin flaska med snö
och vinkar farväl till kråkorna

små små blommor
krossar glaciärerna
i mina ögon

hunger blåser
lust blåser
hunger blåser

i hennes ögonfransar
målade vita
av kristalliserade tårar
och krossade pärlor

jag är inte säker
på att hon såg mig
genom den vita dimman
av sina frusna andetag

hunger vilar
lust vilar
hunger vilar

under kullerstensgator
och våt asfalt
under en yta av förskingrad
normalitet
under den mask av likgiltig
passivitet

vi gömmer oss bakom
för att slippa se
våra verkliga jag

det vilar en förbannelse
på mina läppar; som en tolvtumsspik
genom tungan på ett barn
som aldrig fick några svar

som kvinnan i bröllopsklänning
utanför domkyrkan
medfrusna svarta rosor i famnen
som ett nyfött barn

viskande sjunger hon:
små små blommor
krossar asfalten
om inte snuten
hinner före

och tårarna färgar snön röd
under hennes frusna fötter

små små blommor
krossar glaciärerna
i mina ögon

men snuten hinner alltid före
och blommorna
trampas ner
innan de får en chans
att krossa barriärerna
mellan oss

den bräckliga hinna
av likgiltigthet
som skyddar oss
från förbannelsen
som vilar därunder

hunger blåser
lust blåser
hunger blåser

genom blödande hjärtan
under den stenkalla ytan

och jag är inte säker
på att hon såg mig

när jag stannade vid hennes fötter
tände en cigarett mot trottoarkanten
och satte eld på hennes ögonlock

viskande sjunger hon:
små små blommor
krossar asfalten
om inte snuten
hinner före