* [alice]

det måste ha varit solen;
jo/när
den slog hårt mot asfaltmorgonens dagg och din;
långsamt vreds världen upp igen
en vit kniv av vitt ljust/vit hetta
väsande värmdes motorn upp
som en orm före jakten
fråga mig inte

v a r t v i e g e n t l i g e n ä r p å v ä g

jag vet inte längre själv vart
bara att den tidiga sommarmorgonens luft
var kall och du bar ett par svarta solglasögon
som fick dig att likna

n å g o n s o r t s i n s e k t

i blommig brun klänning med en känsla av
gamla ostindiefarare som hissar segel
mot avlägsna länders okända kuster
så var vi på väg

bort b o r t bort

och snart höll vi bra tempo
[hög fart och blues från saturnus]
lika skruvat vacker som du;
rökande med torrspruckna läppar
och en obeveklig drift att resa; oavsett vart
bara en ständig rörelse; framåt

genom vita nätters neon;
längs motorvägar bortom tiden
över berg och hav av tystnad

på andra sidan gryningen stannade vi och sträckte på benen
och du köpte en docka
av mörkt garvat läder
som du döpte till a l i c e
med en munfull billig whisky innan vi satte kurs mot
okända territorier

bort b o r t bort

motorn vrålade genom öknar av salt och hav
av tång; till slutet av nätter
och dagar; från gryning
till skymning; till gryning bortom

t i d o c h r u m

med takluckan vidöppen; jo
det måste ha varit solen
som ett glödgat rakblad av ljus
mot bräckliga dimmor
av daggvåt asfalt
det måste ha varit solen