Ljudet av metallbladet som hugger i sanden, flickans lilla glada röst över mammans engagemang i sandlådan, det mjuka brusandet som lövträdens blad spelar upp i sommarvinden... Det lugnar mig, täcker mitt oroliga sinne med stillhet, om så bara för en stund, en lättnadens stund.

Det var länge sedan jag upplevde denna svidande nyans av känslor, färger jag glömt hur de kändes och aldrig trodde jag skulle vara med om igen. På ett sätt har jag dem att tacka, för de föregicks av färgsprakande fjärilar och fåniga leenden. Det jag längtat efter dök upp, i en gestalt jag inte kunnat vänta mig, på ett sätt som var för enkelt för att jag skulle hinna med. Jag och han blev magneter i ett eget kraftfällt, i en obehärskad frihet där ett förbud byggde spänning och lust.

Det är så jag tänker om det nu, nu när fjärilarna förlorade sina färger och fart, när vågorna i magen mörknade och ensamheten gjorde sig påmind. När förlorade jag min dragningskraft och varför? Vart tog hans iver och händer vägen?

Jag ville vara hans vän så gärna, hans speciella vän på det sätt han fick mig att känna i början. Med sina händer och blickar, sin suktande närhet talade han om att jag var värdefull och jag slukade varje sekund i min enfald. Trodde det kunde betyda något i ett längre perspektiv, där min värld förändrades dit jag längtat och dragits. Trodde han alltid skulle avguda mig med sin sköna hårda kropp och med det mjuka och bestämda sätt han smakade och tog på mig.

Nu lyssnar jag till omgivningen för att slippa höra frågorna som vill bubbla upp inuti mitt förvirrade sinne. Vad tänker han, vad känner han och varför slutade jag vara intressant? Jag vet att jag inte får några svar utan att ställa frågorna till honom men det kan jag inte, jag får inte. Nu är det hans tur att visa att jag är viktig, om jag är viktig, om min kropp och själ som han lånat och krupit in i betyder något.

Det är kanske universums mening att jag ska dra lärdom, att jag ska förstå att jag om och om igen väljer ett beteendemönster som sätter krokben för mig. En längtan efter en man som kan ge mig allt jag saknat hos en man, som kan lugna min hårda sida, låta mig få vara känslig och skör ibland och älska mig för att jag är just det.