man kan bryta mitt skenben som ett kycklingben ungefär, säger du. för jag är bara en av fem miljarder människor som har tre gånger tankar var för sig, eller människor som möjligtvis försvinner om man lämnar rummet eller inte tänker på dem. varför måste trädet falla eller inte falla? höras eller inte höras? är det någon där? varför måste mitt ben brytas eller inte brytas? jag vill inte förlora fotsteg.

varför ligger min vad så blank mellan dina fuktiga händer? jag har försvunnit tretton kilo sedan oktober. det handlar inte om Gina tricot-reklamen, din kärlek, utstickande höftben eller kåta blickar. det handlar om att det är lättare att dö långsamt än att fatta ett beslut. jag är feg. jag är rädd. och ögon brinner inte längre särskilt mycket. men kyssar faller mot dina ögonlock och bort dina tårar, även om du inte tror det. kärlek finns aldrig där man förväntar sig. och oftast kan jag inte den kärlek som förtjänar det.

det smäller nyårsraketer utanför. och inte ett till nyår. inte ett till år. inte mer och om igen. jag äter stesolid som jag lovat att inte äta och jag ger bort mitt ritalin till thaiboxare. varför skulle jag. är det verkligen mig det är fel på. är det du som är fel. är det jag som är fel. är det du som är fel. är det tanken på vad som är fel. är det handen på låret och strumpbyxor och den där skiten med pedofiler jag skrivit mig skittrött på.

du vet att kärlek är att ständigt jaga hjärtan som inte kommer att slå i takt. du vet att kärlek är ett nyårslöfte som lovar stekta feta serbiska korvar mellan någon annans läppar. du vet att nyår är hopp från balkonger från sjunde våningen. du vet att nyår är det som torkar upp bitarna av fallna själar under Turning torso. och du vet att min kärlek är de där bitarna. du vet att jag är substansen. och jag vet att du tycker det är naivt att jag tror att människor inte är en tanke utan att människor är sex miljarder gånger tre tankar varje tiondels sekund. jag vet. jag andas bara. och i varje andetag försvinner kalorier, och älskling. det gör att jag inte kan tänka rationellt.

du tycker "pojke" är originellt, jag ser smala höfter och ögon som barn. jag tror jag är unik. men jag vet inte vad som är sant. så jag skapar rum som är mer som jag tänkte det när jag var sju år. på en skärm. och min mamma tror det är kört. att jag borde få pengar bara för att vara störd. nyår är fall genom luften. och kanske är jag narcissist för att jag tänker så.