Du tynger ner mig då ingen ser.
Du kväver mig då livet ler.
Mina händer är lera,
jag orkar inte mera.
Jag kan ge dig denna känsla,
här,
låt mig donera.

Allt är en illusion,
och jag var aldrig en del av det.
Det känns som att inget är allt.
Och allt är ingenting.

Jag var aldrig den som höll hårt,
i det jag höll kärt.
Jag tar ingenting för givet,
men ändå så gör jag ju det.

Jag lämnade allt i hopp om frihet.
Jag hittade aldrig ut,
som fast i en labyrint utan slut.
Vilse i känslor.
Här behövs ingen kompass.
Dit jag ska, så är det överflödigt med pass.

Jag offrade livet för friheten,
då jag inte ville offra friheten för livet.