Man kan slå på kroppar
men dina ögon, de var aldrig slagna
inte mina, inte dina
det hände att jag tog ett piller i ditt hotellrum och somnade
vaknade med rummet fullt av soldater som skrattande och sorlade, glas som slog mot glas mot marmorbordets skiva
och jag somnade om och vaknade i ett tomt guldfärgat spegelrum med ringar efter glas och flaskhalsar i regnbågens alla färger på fönsterbrädan
ditt röda hår utspritt över kudden
dina andetag fallande mot manglade lakan

dina ögon de var aldrig slagna.
inte dina, inte mina.