Medan jag försöker
återfinna en någorlunda balans
och försöker hitta ljusstrimmor
tickar siffror iväg.
Jag har blivit en rödmakerad skam.
Jag vägrar.
Jag tänker inte bära runt,
på hennes dröm
resten av mitt liv
medan hon traskar obekymrad
runt mot nya mål,
för att sätta klorna i någon
annans svaghet.
Och jag känner hur
sönderskavda känslor
vänds mot ilska,en vrede,
så att jag nästan blir rädd
för mig själv.