...och dagarna gick
och nätterna likaså
jag orkade inte längre
vända blad i almanackan
det var liksom meningslöst
när dagarna flöt ihop
när tid och rum inte
längre gick att särskilja

väggklockans tickande
kranen som droppade
i takt med regndropparna
mot mitt fönster
i alla fall inbillade jag mig
att det var regndroppar som föll
och inte mina egna tårar
i ett sista försök att klamra
mig fast vid något som egentligen
var omöjligt att någonsin bli
normalt igen..