Jag står där
i gatlampans sken
och jag vet ju redan

att där är tretton våningar

ändå räknar jag
våning efter våning
i den kalla vinden
isigt snöblandat
piskar mot ansiktet

när jag blickar uppåt

det lyser i fönstren
på våning tretton
ikväll också
precis som igår
och alla andra kvällar

det vore så lätt
ett par steg fram

till porten

och sedan hissen upp

istället går jag vidare
bort från gatlampans sken
skyndar genom mörker
och isande vind

inte ikväll

kanske imorgon

eller i övermorgon