Alla dessa somrar

då stod tiden still

och allt skulle
vara för evigt

när vi gick
över bryggorna

sorlet från badgästerna
och fiskmåsarnas
skriande

våra somrar
i båten

längst där ute
vid piren

vi

i

samhörighet

lyckliga stunder
i all enkelhet
i en guppande båt

längst där
ute vid piren

men inget
varar ju för evigt

eller hur?

nu är ni

sedan länge

båda borta
och jag står

här

med min
plasthink
i handen

till och med
krabborna
är borta

och när jag
blickar genom
grådiset

bort mot piren
där borta

tycker jag
mig kunna
se er

hur ni
lyfter era

händer

och vinkar
till mig