Min tid till Allt jag ägnar
inunder universskum
där rymdens rosor regnar
i vattenfallets versrum,
jag är en flod, jag flyter
varthän som sorlet barkar
och om än ruset ryter
i kosmoskvark jag snarkar.

Jag är en blå beståndsdel
i röda rum hos alltet,
och för att helas isstel
i smalkanaler smalt ett
frostfragment mot blossgalaxen
och igenom krossmosaxeln
stiger jag på knä
ovan en värld av trä.

Och hett i detta vattenfall
där rymdens rosor klättrats
de kalla knänas svallningsknall
förlöser vad som fjättrats
som benens sten ses explodera
att aldrig erodera mera
så sprides jag i trots
när närhetsnästen nåtts.