Det är vårt jobb att berätta sagor för våra barn
Att få dem att tro på andra världar
Och istället för rädsla få dem att tro på svävande svalor som bereder väg bortom molnen

Det är vårt jobb att hålla om med armar som inger hopp
Att krama hårt långt efter intryck av natten
Att viska om älvor
och om prinsar och prinsessor

Det är vid den sista omfamningen
När deras ögon sakta sluts
Som vi ser om vi har gjort vårt jobb

Det är vid deras sista andetag
och sista blick
Vi ser ett lugn eller en skräck
Då våra ögon låser fast en sista gång

Då vi krampaktigt ler och håller tillbaka våra tårar
För det är det vi måste
Vår plikt som föräldrar

Att med kärlek skänka lugn
Då de stilla somnar in

Och sen själva finna ett liv efter döden