Skogen sluter sig om vägen
på ett gastkramande sätt

den välter sig
över

Grön svart
och stor

Det knyter sig i
magen

Jag är nog inte gjord för det här
vildmarkslivet

Det skrämmer

Jag vill hem till ett hem som inte längre finns kvar
men just ikväll vill jag
tillbaks...

Till syrenerna
och katterna

Aldrig var himlen
så blå som då...

Eller så är det bara ett självskrivet minne
det kanske egentligen inte ligger
sanning i det

Kör skotern över sjön
ser du inte nåt vackert i det
som i en
dröm

Jag vet inte

Den där sanningen du ville ha
om allt
jag tror inte jag kan ge den

Du har hellre en björn på altanen
än en stressad
stockholmare

Du vet min vän det mesta var
överilat

Men häromdagen tog vinden verkligen ängen
den verkligen böljade som
vågen
och det var första gången som jag verkligen
såg den

Sen tog jag kurvan
eller om det var kurvan som tog
mig

Jag längtar
efter dig...

Igår spelade den sista i generationen
högt på sina toner

jag förstod inte ett ord
kanske var det just därför
jag log

Till och med räven går till sin vila
lugnt i natten

Jag önskar det hade varit

stjärnklart