Syrener och stjärnklara nätter
Skogen sluter sig om vägen
på ett gastkramande sätt
den välter sig
över
Grön svart
och stor
Det knyter sig i
magen
Jag är nog inte gjord för det här
vildmarkslivet
Det skrämmer
Jag vill hem till ett hem som inte längre finns kvar
men just ikväll vill jag
tillbaks...
Till syrenerna
och katterna
Aldrig var himlen
så blå som då...
Eller så är det bara ett självskrivet minne
det kanske egentligen inte ligger
sanning i det
Kör skotern över sjön
ser du inte nåt vackert i det
som i en
dröm
Jag vet inte
Den där sanningen du ville ha
om allt
jag tror inte jag kan ge den
Du har hellre en björn på altanen
än en stressad
stockholmare
Du vet min vän det mesta var
överilat
Men häromdagen tog vinden verkligen ängen
den verkligen böljade som
vågen
och det var första gången som jag verkligen
såg den
Sen tog jag kurvan
eller om det var kurvan som tog
mig
Jag längtar
efter dig...
Igår spelade den sista i generationen
högt på sina toner
jag förstod inte ett ord
kanske var det just därför
jag log
Till och med räven går till sin vila
lugnt i natten
Jag önskar det hade varit
stjärnklart