Drottning Johanna, din mantel brer ut sig
över marmorgolv och vassa stenar
din röst klingar mellan polstjärnan och Kap Horn
dina skepp seglar i en stark vind.
Det är en lång resa, din resa
du bär vår historia i ditt hjärta
Lik en smäcker orgelpipa
låter du luften strömma igenom dig
din blick genomtränger lögnens dimmor
de dubbla motiven, de vaga ursäkterna.

Det klara ljuset lyser på dig och mörka skuggor
för en stund avväpnade, står i kulissen.
Det finns en samhörighet, en kärlek full av respekt
en bred bro mellan dig och oss i härute i publiken
och du rör dig fram och tillbaka på bron
medan röken skingras och allt stillnar:
Vi är här nu, tillsammans
och vad som än må hända
har vi varit här tillsammans!