Man är ju aldrig ensam
man är ju minst två... Jag har en
inom mig som ständig jobbar på
vad jag skall, KAN, göra då...

Jag brukar säga det är min
hjärna som går på högvarv!
Även när jag försöker stänga
av genom att tänka på annat...

För hör jag något kul eller läser om
något intressant som har hänt,
tänder den till och upp direkt
med ord på rad, så här kan
jag få till en limerick...

Jag försöker stänga av den jag
sysslar ju med något annat nu...

Men den ger sig aldrig...
Den avbryter av mig hela tiden
men en ny ordsväng, som så
klart är mycket bättre än
den jag fick innan...

Ska jag inte...

Likadant är det när mitt öga
faller på och för något vackert
som jag ser... Då målar hjärnan
i mitt inre upp olika mönster
jag skulle kunna göra nu...

Jag försöker hela tiden tänka bort
limerickar och mönster, för jag måste
göra jobbet klart som folk väntar på!
Något annat hinns inte med...

Sista tiden har jag fått medarbetare då
folk har berättat en rolig historia för
mig, har de sen sagt, hörrö du visst
skulle den bli en bra limerick
av den här berättelsen...
Och du lycka till!