Glömskans dimma täcker över ord som sagts
Dess skimmer sträcker sig över löften som lagts
Med stängsel och taggtråd tar de ifrån oss våra gator
De vill förvandla oss till vingklippta kostymklädda skator
De låser in oss i labyrinter av stål, idéer, betong och kapital
Att kasta in en lapp i en låda ska vara vårt viktigaste val
I bästa fall väljer vi inkompetenta korrupta stolpskott
I värsta fall väljer vi idioter som vill förvärra de svagas lott
Men jag är ju en sån som egentligen skiter i sånt där
Jag är för upptagen med skratt, tårar, bördan du bär
Med munken som brinner på en kall stads mörka torg
Med skönheter som låter sitt badkar fyllas med blodröd sorg
Med att få själar som flyr möta världen med öppna händer
Med att hoppas på att vår sköra lycka slutligen vänder