Ibland har jag inte långt till skratt
Ibland är det en evighet iväg
Jag hinner inte ifatt
Går aldrig min egen väg
Drar fötterna genom gruset
Medicinerar så jag känner ruset

Det drar bara inte i smilbanden
Det är utom mitt räckhåll
Få, små guldklimpar rinner ut i sanden
Provar terapi, som om det spelar roll

Tror jag är speciell för att ingen annan snackar
Är jag så självisk som tror att ingen annan fattar

Jag har aldrig varit ensam i min oro
Inte den första att känna som jag gör
Hur kan jag ignorera dom när jag egentligen hör
Deras oroliga ord, deras bekymrade blickar
Ebba du har jag bara ett liv att leva, klockan tickar

Hur kan du slösa det på sorg?
Känn våren känn sommaren känn värmen känn glädjen, hur kan du inte vara lycklig nu?

Du har inga problem
Du har inga problem
Du har inga problem

Håll käften