Mitt ute i sjön ligger en ö.
Egentligen ser den mest ut
som en grön kulle omgiven av vass.
Sjön är en populär badplats
bland ortens invånare.
Och fast att man kan både
simma,paddla eller ro
bort till den där ön
är det ingen som någonsin
vågat. Inte ens de övermodiga
tonårskillarna som ofta hänger
där vid sjön.För längesedan
försvann ett turistande par
på ön,som om de bara gick upp
i rök.Deras kanot låg kvar i vassen,
deras tält,ryggsäckar,kläder och proviant
var orört,där mitt på ön.
Men de återfanns aldrig.
På kvällarna kan man höra
ekot av ett ljud från vassen
där borta vid ön.
Och medan vassen viker sig,
trots att det är vindstilla,
blir ljudet högre och högre.
Experter har lyssnat och konstaterat
att ljudet kommer varken från en
människa eller ett djur,men ingen
har riktig lust att undersöka det.
Jag har också hört det där ljudet
och jag har sett vassen vika sig.
Jag tror inte på de där experterna.
För jag har sett något som ingen
annan har sett.
Och när skymningen faller
lämnar jag min plats vid sjön,
tar mig därifrån,bort,långt bort
från det där som lurar i vassen.