När jag tittar på dig
känner jag mig förtvivlad
blir du aldrig ensam
när jag ställer mig bredvid
jag hoppas på att du tar
min hand
i din famn
jag speglar en skugga
i din pupill
en bild av mig själv
som står så väldigt still
en förälskelse alldeles intill
vår spegelbild
med en så stark kärlek
kändes ingenting längre konkret
efter en tid
lämnade du mig med tomhet
och blod på min tapet
men det var bara en gissning
kanske lär jag mig leva
utan din närhet
men fem veckodagar senare
stod jag utanför
din verklighet
jag knackade på din dörr
och jag föll bottenlöst
precis som förr