Ett långbord på landet
en dimmig midsommarkväll.
Någon sjöng med sprucken röst
och sträva stämmor väste ”Skål!”

Värdinnan log ansträngt,
dolde sin högra hand,
smög snaps åt sin man
med blicken spänd och tom.
Några kunde kanske se,
mellan vacklande steg,
att handen saknade naglar.

Från bordets murknaste ände
steg kalla, brölande skratt.
Våldet här var tydligare,
dunkades aggressivt in
under brutala utbrott av hån,
rödbrusigt utdreglade stänk
av spott, blod och sprit.

Bräckliga, rotlösa blickar
avspeglade bordsskivans
stränga ogenomtränglighet.
Små fientligheter odlades
längs komplicerade frontlinjer.
Äggsmulor i sandigt sillspad.
Omättliga rabatter.

Stillestånd på landet
en kylig sommarmorgon.
Ärren bultar monotont.
Ingen glömmer något.