Det hänger pärlor
för tunga för min kedja
Barndomshimlar går i kras och
krackelerar

Pennan var en revolution och
du vandrade omkring med
Blyertssot i själen målade
alla dina älskares sängar med
Hjärtesvart pulver tills
du samlat tillräckligt många
Fingeravtryck för att spackla över
alla såren

En avdunstande självkänsla och
en dunkande brist av kärlek
Fångar dina fingerspetsar när
ångesten tar kontrollen över pappret
Och du överlämnar bitar av själen
till första bästa läsare

För falsk medkänsla är bättre än ingen alls
och att låtsas gör det
Lättare att veta om
hur fel uppbyggt hela livet omkring
Dig blivit under alla år
du grät själv under tomma stjärnor

Ditt ansiktsuttryck andades uppgivenhet
när du skrek in i den folktomma dörröppningen
Att nu fick det fan vara nog

Ingen hörde hur ditt hjärta pumpade ut
det sista livet ur kamrarna när
Du tappade upp poesi i provrör
spillde ditt hjärta i tomma artärer
Sålde din själ till djävulen gav
dig själv till människan för
Ingenting

Du försökte skapa någon sorts tillit
till livet
När din själs ädelstenar regnade över dig
och alla
Livets budord drunknade i bullret från dom som
Verkligen lever