Blå, röda och gröna ljus över floden
vi gick tillsammans genom parken
monument och blod som spillts i annat land
det finns på våra händer, det syns i våra ansikten.

Ungdomen var ingen ursäkt
men jag förlåter henne ändå
för varje smutsigt tidningsomslag
för varje ansikte jag inte kände igen

Betalsamtal och vykort
och hon är långt bort
fotografier i en plånbok
och hon går längre bort för varje dag
någon borde nämna att jag
inte får se henne igen

Onsdag är den dagen jag dör
snyftar med stil
men fortfarande så vilsen
jag lyssnar inte på vad folk
säger; hon är en posör
en zebra i en fotoblixt.


Ungdomen var ingen ursäkt
men jag förlåter henne ändå
hon flyter längs med floder
och mynnar ut i stora hav