Annika Persson har skrivit en kommentar på din text Regeringskris innan kaffet

Men så tänkte statsministern att allt var en mardröm, hoppas den inte infaller som sann, tänkte han. Han rynkar pannan i bekymrade veck. Under morgonen lär de vecklas ut. Klart att man skulle kunna börja vråla, när man ser sig i spegeln om morgonen, men varför egentligen? Man ser ut som man gör, och nu handlar det bara om att göra sig till. Lite reningsbad och själslig katharsis i duschen till en skärande sång om tvålen, som doftar gott. Annat än tjejen som hamnade i badet vid reningsverket nära Timmele. Nä, det måste väl ha varit en incident. Hon som alltid har varit så renlig, inte skulle hon bli knuffad där?
Fin och ren , då smakar kaffet gott och man kan fatta korrekta beslut om människors rättigheter, att alla har rätt till ett svenskt personnummer, även flickor från Kina, om de har det tufft i sina hemländer. Tortyr, diktatur, avrättning av flickor för att man hellre vill ha pojkar, som kan försörja sina gamla föräldrar. Frälsa världen, nej, det handlar inte politik om, däremot att frälsa människor till en tro på vår framtid. Så nu vrålar han inte längre, ångesten gick över, och plötsligt ler han lite: >>Jag är klok! Människor får mig att agera på bästa sätt.>> Så tycker han, en vän av folket, trots avståndet, som han tvingar sig till på grund av hans politiska styre. Efter kaffet går han ut genom dörren och ser på sin vita nystrukna skjorta. Ingen kaffefläck, för vad hade ministrarna trott då? Att statsministern spiller på sin skjorta. >>Jag är väl ursvensk då>>, grinar han, men Alice får sin pension i alla fall - och i tid efter pensioneringen vid 67 års ålder, men hon hade fått gå redan vid 65 år, men varför det? Hon är en krutgumma med sinnena i behåll.