Förra sommaren grät jag varje dag

salta ränder på kinderna

tårarna som droppade ner på kudden

droppar blev till våta fläckar

smärtan blir synlig för en stund

den torkar in och försvinner

bit för bit läker sorgen såren



Din varma farm den bästa trösten

och du gav den utan krav

villkorslös kärlek i praktiken

närhet tills andetagen var vilsamma

små snyftningar avslöjade paniken

och jag kramade din hand

hårt höll jag fast i kärleken



Jag var nedbruten då

och tappade min hårda mask

handfallen och för trött

hopplöst föll jag, och du

lät mig falla samman

jag rasade ner i brunnen



Tröttheten släppte alla spärrar

och jag förlorade min förmåga

jag hade slitit så hårt

skulle aldrig tappa bort den

skydda alla från mig själv

förmågan skulle rädda dig från mig

alldeles livsfarlig men nödvändig

jag är inte hållbar



Du tog min hand la mig i din famn

och jag torkade inte tårarna själv

du strök bort dem med din handrygg

mina spärrar var ett minne blott

och andetagen pendlade

jag hyperventilerade i skräck

andades djupt i lättnad

tacksam för räddningen



En sista stund njöt jag

ett djupt andetag och upp

jag lagade alla spärrar

silvertejp och Karlssons klister

hittade min livsviktiga förmåga

dammade av den och spände käkarna

Dölj. Betala tillbaka. Avlasta.



Du lät mig ligga nära

hyperventilerande i panik

jag fick klamra mig fast i din hand

och när du sa att du älskade mig

svämmade ögonen över



Det finaste är alltid förgängligt

jag är inte längre naiv

och inte ska jag förlora dig

det du gav är unikt

för dig ska jag vara stark

aldrig vågar jag förlora dig

trygghet beskriver dig inte nog



Idag tar tårarna inte lika stor plats

rädslan för att förlora

äter upp hela mitt känsloliv

och jag stirrar paralyserat i väggen

ler när du frågar hur jag mår

stänger dörren och gråter högt



I en dröm torkar du varje tår

min värsta mardröm visar dig gå

och verkligheten är vacker men skör

du är ingen att ta för givet

fina ting är sällan det

så jag gråter i stängda rum

torkar tårarna med min hand



Jag spänner käkarna och går ut

allt är okej, säger jag

att sörja ensam är kompromissen

och min mardröm är borta

verkligheten lovar långsiktigt

du och jag tillsammans

för dig faller tårarna alltid ensam



Drömmen om din ständiga famn

jag längtar varje dag och önskar

gråtandes faller jag ihop och kräver dig

kräver dig kvävande

när jag reser mig lovar jag mig själv

realism är det enda rätta

drömmar kan inte vara livslånga

kom ner på jorden.