Aus Immanuel Kant "Von der Zeit" im Buch "Schriften zur Metaphysik und Logik 1" , herausgegeben von Wilhelm Weischedel 1958:53

Die Zeit ist nicht etwas Objektives und Reales, weder eine Substanz, noch ein Akzidenz, noch ein Verhältnis, sondern eine durch die Natur der menschlischen Erkenntniskraft notwendige, subjektive Bedingung, alles beliebige Sensible durch ein bestimmtes Gesetz einander beizuordnen, und eine reine Anschauung. Denn die Substanzen ebenso wie die Akzidenzen ordnen wir, dem Zugleichsein wie der Aufeinanderfolge gemäss.

Tiden är inte någonting objektivt eller realt, varken en substans eller en händelse, inte heller ett förhållande, utan en genom naturen nödvändig kraft för mänskliga insikter. Subjektiv betingelse med sidoordning av allt sensibelt godtyckligt; och en ren åskådning. Då substanser, liksom händelser, inordnas motsvarande varat i en samtidighet eller uppradning.

Dikt
Flödet i tiden har ett osynligt ansikte, men är en naturlig del av ens tillvaro. Subjektiv: man förhåller sig till tidens gång och tar vara på händelser.

Man uppfattar det som har varit som någonting man förhåller sig till. I det som är inser man det som blir, och gärna ett steg i förväg. Man är förutseende.

Händelsen: han pekade och hon tyckte inte om det.