Vi vek väl vill vid vikens vass
mot havet outforskat
förutan någon kampkompass,
tro fan det, att vi torskat,
vi hade ingen riktig plan
och inget riktigt fartyg
och om då ej en viktig fan
så torskar du, ditt fanstyg.

Nånstans vid dammens näckrosblad
där havet ej var närst
så slog mitt heta hjärta vad
om att få vara värst,
och sedan drog åt helsefyr
det skepnadsskepp, som ingen styr
men vågen villigt ruckar
dit vattenfallet kluckar.

Nu är jag gallimattisk gast
i mattoceansljusen
förutan tross och utan last
fast dessa vore tusen,
men kanske än vid nästa vik
vid viljeviddens vass
jag finner lampmanetens lik
förutan nattkompass.