Jag ville att vattnen våra
förliste från dis och is
då njuter jag utan åra
nå stranden av granrandsris,
jag skulle all sagorna spåra
på hällen av kvällsjaspis
att snubbla bland stubbland och snåra
mitt prunkande paradis,
och allt som av hav och naturen
nu är så betäckt av skär
skulle bära mig fjärran buren
till nära där ängarna är.

Du är mig än nära, moder,
fast dold av en åra i dis,
fast jag ej ens sett skvätt av floder
sedan havsstormen vore en bris,
jag tror det är fjortontals dagar
sen solen var framme sist
men endast jag, ensam, beklagar
var vattnet vårt vandrat till sist.