De susade vidare, strax ovanför trädtopparna
fräste de fram. Roffe med grytan i sin hand, Gnylt
lite mer bekvämt instoppad i den. Två kolosser
till troll hade grytan i sitt våld. Det enda de kunde
göra, var att följa med den dit den ville.
Rätt som det var dök ett jättelikt träd upp framför
dem. Det var alldeles knotigt, repigt och slitet av
ålder. Löven växte glest på grenarna.

- Det är Skrikiga Tallen, tjöt Roffe. Vi kommer att
krocka med den. Roffe ylade som en besatt. Han
trodde att hans sista stund var kommen. Darrande
och förskräckt drog Gnylt in armar och ben som
hängde utanför grytkanten. Han kurade ihop sig
till en liten boll, inne i grytan.

- Oj, oj, oj, hur skall det här gå.....suckade han.

I Skrikiga Tallen hoade Fjäderbensugglan. Hon
spejade mot de framrusande trollen. I rena för-
skräckelsen hoppade hon upp och ner. Desperat
slog hon med vingarna.

- Ho, ho, holika bandolika dinkan dej.....skrek hon.
Se er för, se er för, hur ni kör.

Närmare och närmare styrde det lustiga ekipaget med
trollen. Några sekunder senare var de strax inpå tallen.
I sista ögonblicket höjde sig grytan och trollen med den.
Roffes stortå som stack ut ur den ena skon, plöjde en
djup mittbena i ugglans huvud. Ugglan blinkade då till
stel av skräck. Hon tog sedan förargat på fartranden som
Roffes tå rivit upp mellan fjädrarna. Med ett ilsket skrän
hoade hon.

- Hu, hu, hutlösa flåbusar.....hu, hu, hur kör ni. Dån-
dimpande dårpippifåglar.....hu, hu, hur flaxar ni
omkring egentligen.
Roffe tog skrattande bort handen från ögonen.

- Hi, hi, där fick ugglan fjädrarna lockade i en snabb
permanent. Han vickade på foten, det killade på tån.
Han tittade ner på den. Ett helt knippe av ugglans
fjädrar satt instuckna i skohålet. Det liknade en
blombukett....det såg riktigt tjusigt ut. Indian-
mockasiner, de ser nog ut så här tänkte han.
I grytan stönade Gnylt.

- Åååååååå! Åååååååå!
Han kände sig alldeles vimmelkantig. Det här är
värre än att åka ber å dalbana, flämtade han.

De susade vidare genom luften, inga stora träd
syntes mer. Månen sken, stjärnorna blänkte, sikten
var klar....så klar den nu kunde bli under ett månsken.
Plötsligt visade sig två svarta föremål på himlen. De
flaxade i luften framför dem. Vad var det???
Med majestätiska slag närmade sig föremålen. Det var
Knep å Knåp häxans trollfåglar. När de kom fram flög
de i cirklar ovanför trollen. Då och då gjorde de en stört-
dykning mot dem, och hackade ilsket de i deras kalufser.
De kraxade med hesa röster.

- Krixeli krax å kråka
strax får ni råka
häxan i ett flax
å full-i-rullan bråka

Nu förstod trollen hur det hela låg till. Det var
naturligtvis häxan som lockat hem grytan igen.
De darrade å skakade....vad skulle hon göra med dem.
Efter en liten stund såg de Mossiga Stugan. Häxans
korpar flaxade nu skränande bakom dem. De skrockade
hest av förtjusning när de såg stugan.

Kra, kra, kra
borta bra
men gryta ska
kroka kra
hemma va
kra, kra, kra

Farten minskade, grytan sänkte sin hastighet mer och
mer. Den sänkte sig sedan ned mot stugan. Gnylt
tittade upp ur hålet.

- Nu ligger vi risigt till, sa han och ruskade bort löv och
kvistar som hamnat på huvudet. Ett elakt fnitter nådde
nu trollens öron.

- Hi, hi, hi, åååå hå håå, hi, hi, hi. Häxan skrattde hejdlöst.
Köksfönstret stod vidöppet, de såg häxans hemska ansikte
grina mot dem. Med ett visslande tjut susade de mot
fönstret. Häxan kastade då sig handlöst ned på golvet.
Utan att stanna brakade de rätt in genom fönstret utan
att stanna.
Med en smäll dunkade de in mot den sotiga järnspisen.
Gnylt och grytan fortsatte med ett dån in i skafferiet
som stod vidöppet. Det klirrade ljudligt då han krasade
in bland burkar, glas å paket.
Roffe lyckades kör in huvet rätt i ugnsluckan. Han fast-
nade skrikande med sin skalle där.

- Hjäääälp, ja sitter fast...skrek han. Jag har fastnat i
något igen.

I skafferiet knakade å prasslade det i en enda viller-
valla. Bland glas, burkar å paket sprattlade Gnylt
febrilt för att bli fri.
Det var ett oväsen utan like.
Korparna kraxade, häxan skrattade, Kalle-katten
jamade, Roffe ylade från ugnsluckan, å Gnylt tjöt
i skafferiet. Det tjöt värre än när sju katter och elva
hundar slogs inne i en säck.
Häxan vek sig dubbel av skratt. Skrockande utbrast
hon.

Galepanna å galematias
här skrias
me slimmeri slamra
bland gryta å kanna

Till slut tystnade oväsendet. Roffe lyckades göra sig
fri från den sotiga ugnsluckan och Gnylt kravlade
ut ur skafferiet. De tittade skrämt på häxan som
sammanbitet betraktade dem. De reste sig avvaktande
upp.

- Jasså minsann, jag har fått nattliga besökare här
i stugan. Katten gick fram och klöste demonstrativt
Roffes sko med fjädrarna, sedan lappade han till dem
så att de flög iväg i luften.

- Åååå va har vi här då....om man får fråga. Hon pekade
på Roffes rygg där kistan satt fastspänd.

- Eeeeeh, eeeeh, vi bara lånade den ett litet tag. Roffe slog
ned blicken lite skamset å skyldigt.

- Se så, häkta av den här så jag får se vad ni ställt till med.

Roffe hängde av sig kistan och ställde de framför häxan
som noga granskade honom. Hon böjde sig fram och
öppnade locket...det kluckade glatt i den.

- Jaha ja...tror minsann det är lite skattjakt på gång här,
men guldet blev visst bara vatten...hi, hi, hi.





Fortsättning följer i kapitel 15

Kalabalik hemma hos häxan 2