Jag och min mamma vi stod
i en snabbkassas kö, vi tittade
oss omkring alla var lika långa...

Alla kröp fram som sniglar...
En man på andra sidan sa till min
mamma som var rätt gammal då...
Madame, blir ni inte trött nu...
Javisst du, sa hon, men vad kan
vi göra, än önska att det går undan...

Under tiden vi talat med mannen,
hade en svart man ställt sig framför mig...
Jag knackade honom i ryggen och sa, du får
ställa dig bakom mig, varför skall jag det,
sa han, du har tagit min plats, du får stå
bakom mig, sa ja...

Han fortsatte, det säger du bara för att jag
är färgad, jag ser inte till person, sa jag, utan
hur folk uppför sig...

Då ställde han sig vid sidan av mig och sa,
får jag stå vid sidan av dig, jag sa, du får
stå var du vill, jag bryr mig inte...

BARA DU INTE STÄLLER DIG FRAMFÖR
MIG I KÖN! SLUTA BRÅKA BRITT, skrek
min mamma då ...

Jag bråkar inte sa jag, jag håller min rätt!
Att ha rätten på min sida...
Du ville ju att det skulle gå undan...
Då skall väl inte han få tränga sig före... Va´???
Hade vi inte väntat nog... Va´...
Min mamma sa inte ett ord...