- Jaha, ja, ja, mina tjuvaktiga små knicke-dickar. Va har
ni ställt till med....era drullputtar. Inte har ni förstått
det här med magins krafter i guldvaskningen....inte.
Häxan stoppade ner ett finger i kistans vatten och
rörde om med en bister min.
Trollen rörde sig inte ur fläcken, de lyssnade helt spänt
på henne och glodde storögt.

-Ser ni mina små trollglin, det krävs pulver från "De
Vises Sten" för att starta denna komplicerade kemiska
process.

- Se så kom fram här, manade häxan och pekade
fordrande på Roffe. Han steg tvekande fram till henne
och hamnade på andra sidan av kistan.

- Håll i kanten på kistan, å håll emot när den lyfter
sig upp. Roffe greppade undrande tag om kistkanten.
Häxan trevade då sökande efter kistans kanter innan
hon slutligen tryckte till med fingrarna om båda
kanterna.

- TJONG!

Med ett ljudligt dunkande sprätte två ben ut under
kistans nedre del som vätte mot häxan.
- Nu gör du likadant, treva efter de små urgröpningarna
på kanterna och tryck till dem. Roffe var inte sen att
följa uppmaningen. Han kände efter kanterna och fann
snart de två urgröpningarna i kistan.
Han tryckte till.

-TJONG!

Två ben sprätte villigt ut under kistan som Roffe höll i.
Nu stod kistan, som mer liknade ett rustikt bord framför
dem. Häxan böjde sig fram och synade noga kanten där
det stod snirkliga inristade rader. Hon läste med ett
mumlande.

Under magisk måne
älvans sil skall hållas
gull skall givas
magiskt trollas
i kistan livas
om vatten..uti natten
där i sållas

Hon lirkade sedan fram en nyckel som hängde i ett
snöre runt halsen. Hon tog snöret med nyckeln,
böjde sig ner och tryckte in den i ett hål under texten.
Sedan vred hon till så det knäppte i låset.Därefter
slöt hon sina fingrar om en liten uppstickande pigg
under nyckeln....sköt den framåt och föste den sedan
åt sidan.

- KLONK!

En liten låda sköt då ut ur kistan, hon stoppade in handen
där och lyfte upp en liten svart säck.

- He, he mina söta små vänner, här i ryms svartkonster å
magi. Hon öppnade försiktigt den lilla säcken.
- Jo, jo de här är pulver från " De Vises Sten"det är få
förunnat att äga och förstå krafterna å dess egenskaper.
Bara jag, trollkarlen Abel Kadabra och häxan Makabra
Hex äger denna dyrgrip. Nu skall vi se om den förmår
frambringa krafterna i ert vatten. Med hög röst började
Häxan Hugaligen skandera.

Jag er befaller
fram må ni krypa
alla ädla metaller
en för var nypa
en för jord, en för eld, en för luft, en för vatten
ty magisk måne lysa ut i natten

Häxan strödde sedan ner i vattnet en, två, tre, fyra
gånger några få korn ur den öppnade lilla svarta
säcken. Hon förslöt den sedan varsamt...stoppade
tillbaka den....och sköt igen luckan. Nyckeln hakade
hon fast runt halsen igen.
Trollen betraktade det hela med förväntansfulla miner,
men inget speciellt tycktes hända. De tittade undrande
och menande på varandra.
Vadå! Vad var det här....ingenting alls.....men så.

- Blupp, blupp, blupp! Deras ögon öppnades på vid
gavel, när de söktes mot ljudet. Det började ploppa
upp små bubblor i kistans vatten. Först långsamt,
tveksamt....men takten ökade, ökade, och ökade. När
det nästan kokade började ånga, rök, och små gnistor
sprätta upp. Roffe som inte kunde motstå sin nyfikenhet
böjde sig fram för att se bättre. En stor blå gnista sprätte
då opp på han stora näsa.

- Ajeee! Han backade genast med handen på näsan. Det
sved ordentligt. Gnylt kunde inte låta bli att retas lite...så
han utbrast.

- Man ska inte lägga näsan i blöt, Roffe. Roffe blängde
tillbaka men svarade inte. Du din retsticka, tänkte han.

Rummet började nu fyllas med rök och lukten blev lite
frän å stinkande. Häxan hostade till och greppade tag i en
stekpanna från spisen. Hon satte igång och försökte fläkta
bort röken, ut genom köksfönstret.
Ett klirrande och klonkande ljud, likt klingande mynt, fick
nu alla att lystra till lite extra. Gnylt tog några raska kliv
fram till Roffe. Han började ivrigt rycka å slita honom i
den skrynkliga, lappade tröjan.

- Det funkar...det funkar...de här blir en riktig Jack Pott
alltså. Roffe höjde på ögonbrynen...potta...vadå?? Jacks
potta....har han blivit alldeles vimsig av röken. Till slut
skingrades röken och lukten med den. Nu samlade de sig
alla vid kanten av kistan och tittade ned i den.
VA! VA NU! .....VAR ÄR GULDET????

Deras ögon betraktade en hög i kistan som inte blänkte i
någon guldglans alls. Mörk och trist såg den ut. Häxan
grävde ner sina fingrar i den och med ett skratt släppte
hon ned det som alla förväntansfullt inbillat sig....skulle
bli till guld.

- He, he, klen blev arbetets lön, mest stånk å stön. Gull
å silver blev till ören, mina vänner små. Gnylt och Roffe
fingrade förvånat i högen. Det var bara kopparslantar,
5-öringar, 2-öringar, 1-öringar....i massor. De tittade
förbluffat på häxan. Gnylt kunde inte smälta sin besvikelse
över resultatet.

- Men...men....hur....hur...va....va!
Häxan höjde handen för att tysta honom.

- Se så, se så.... ni förstår...guldet förgås om man inte
strör pulvret av "De Vises Sten" direkt efter sållningen
genom älvornas såll. Kraften ebbar ut och försvagas om
man väntar för länge. Guldet blir bara kopparslantar.
Hon grävde ner sina händer och rörde till i högen av
alla kopparslantar. Då blänkte det till i botten av högen.

- Va nu, utbrast häxan och slöt sina fingrar om de
glänsande mynten....hon lyfte och granskade dem.
- Minsann, minsann, blev det inte 4 stycken skinande
guld dubloner ändå. Roffe och Gnylt sträckte sina
halsar för att se bättre.

- Jaha...ja...ja ! Nu gör vi så här, sa häxan. Jag behåller
2 guld dubloner som ersättning för ert tjuvaktiga lån
av mina magiska verktyg. En guld dublon var får ni som
minne av ert lilla äventyr. Kopparslantarna får ni på köpet,
.....vill inte ha eländet.

- Se så, fram me labbarna.

Trollen sträckte fram varsin lortig å valkig handflata mot
häxan. Hon placerade 1 guld dublon i vardera handen.
De glodde storögt på den skinande slanten.
Häxan gick sedan bort till ett skåp bredvid skafferiet,
rotade, letade, och fick slutligen fram två jutesäckar.
Hon återvände till kistan och trollen, som fortfarande
begapade sitt nyvunna fynd....guldpengen.

- Här, sa hon och sträckte fram varsin säck åt trollen.
Håll ut dem så jag kan fylla i slantarna. Hon sträckte
handen mot en skopa som hängde på en krok vid
vedspisen. Med svepande rörelser började hon ösa
5-öringar, 2-öringar, å 1-öringar ur kistan. Mynten
fördelade hon med lika många skopor i varje säck.....
nämligen 12 skopor i varje säck.
Trollen var både snopna, häpna....men ändå lite
upprymda. En guldslant blev det ändå.




Fortsättning följer


Kapitel 16 Skogstrollens hemfärd 1