Jag brände sommarhud och
odlade fräknar med mjukglass
Räknade molnen
som i raketfart ökade
Minuterna mellan våra kyssar
och förvandlade nutid till
Minnen

Jag virkar kärlekshattar av
tomma smultronstrån och
Hoppas att jag någon gång
ska få fylla ditt kranium med lycka

Men sönderbrända hudceller
är aldrig mer än döda
Och smärtan som bristen av liv ger mig
får mig att känna
Att jag inte redan dött

När dina steg överröstades av vinden
log alla väderflickor på tv och sa
\'Det blir en vacker sommar i år\'
jag biter mig i läppen och tänker att
Din bleka ryggtavla krossat alla drömmar
och dom sviktande sömmarna i dina luggslitna tröjor
Knäcker mina broar på mitten

Och platsen där våra ögon skulle fått
vara förevigt
Flockas flyttfåglar och överblivna änglar
det blir lätt så när
Hopp utbyts med bitterhet och två själar
tappar fästet vid varandra

Jag spyr när jag
vecklar upp gamla kärleksbrev mellan två hjärnhalvor
För det är så uppenbart att
leendet du försökte
Framkalla under en klyvd stjärna
inte var till för mig
Jag stog på tå och hoppades att
jag kanske skulle kunna växa i dina ögon
Men solens hånskratt kapade benpipor och
jag föll igen

Du dödade varje morgonsol när du
kramade mitt hjärta mellan dina fingrar
Stoppar blodflöde med ord och torkar läppar
med kyssfri luft när alla brända barns fotsteg
Slutat eka i tomma korridorer

När dina ögon sticker min hud med nålar
och jag vet att du ser
Alla smaklösa detaljer i det misslyckade konstverket
som ska föreställa mitt ansikte
För i dina pupiller har kärlekslyktorna för längesen
brunnit ut och
Duvorna vi samlade är nu
simpla måsar



Du var hela jävla rymden men jag
var inte ens en stjärna och nu
Faller jag som en komet och mitt inre har
blivit till rostig metall av trycket från dina
Osagda ord
Släng mig på soptippen

Låt mig bara inte vänta