En Klänglilja föll för en urskön
Ölandstok, som tog sin luktsporre
som en kransborre och vidrörde hennes
jungfrulin. Han löste sen upp det så försiktigt
med majnycklar. Då kände hon ett
nässeldån så starkt som om hon
träffat på en slåttergubbe med bock-
törne som om han va´nå´n sorts dragon...
Han fick sig en blåklocka, men ändå
han henne calla sin kära till och
med för sin blära!

Men hon kände inget suga, alls!
Hon ville ha annat, vass andmat,
nå´t som henne bättre kunde snärja,
hellre för henne bläddra fram brudbröd,
smörboll, sockerärt och sockerrör!
Det hade smakat lika gott som ett
stort glas fläderbloms likör...