Emelie, jag trivs i dina ögon
när alla ledande händer
Klämts sönder mellan mina tårar
skakar inte ditt hjärta av rädsla
För att älska sönder
tusen murar

Värmen från ditt hjärta
pulserar i varje rum nu
Och alla timmar jag gråtit ensam
torkar och rinner ut i hörnen
När dina antedag stärker mina

Emelie, när jag försökt
springa ikapp tusen fötter som
Inte ville möta mina
längtar jag efter att få se
Dina smala fingrar
tvinna kärlek mellan orden

Emelie, du delar smärta
när tusen kilo tynger hjärtat
du förstår
Att klicherna tar död på mystiken
när livet aldrig är tillräckligt nära
För att ta på

Jag sprang inatt
jag vrickade fötterna till popmusik
Krossade plexiglas med knogarna
jag önskar att du
Var här och gjorde mig hel

Emelie, jag grät över
förlorad kärlek och för att
Avståndet mellan alla ord
gjorde själen svår att lita på

Jag vill tälta i dina ögon
och fläta armarna runt dina
För hur snabbt pulsen än slår
rinner blodet i mina ådror alltid
För dig

Emelie, när livets alla pixlar faller itu
önskar jag att jag kunde
Bygga en båt som vi två
kunde ervöra världen med
Men mina tio fingrar räcker inte till
och jag lyckas bara krossa
Mig själv på vägen

Ensam räcker jag inte till
för att plocka blommor i solsken
Men dina revben bygger
något starkare än hopp och
Jag kommer älska dig för evigt

Emelie, glöden på den sista ciggaretten faller av
och livet hamras ner i tusen bitar
Jag är inte rädd för något
så länge jag får älska dig mer än
Dom unga älskar revolutionen

Jag har aldrig varit någon superhjälte
men du ger mig en tro på att jag
Någon gång kan bli någonting