Jag skall leta utan lampa
efter hem vid främlingsfronten
och till trollstig skall jag trampa
trotsigt fram mot horisonten,
vem är du att säga hur jag går?
Vem är du, att hägra halluciv?
Vem jag är? Min vägrans spådomsspår
är detta, var jag letts hela mitt liv.

Jag skall låta lyktan skina
genom grenarna jag söker,
lyktan min, som skall förtvina,
utan dig, du Katarina,
som min rymningsrygg än kröker,
fast jag visste, våran mening
går isär vid särlings kulle
att ej ana någon ening
hurdan än jag låtsats skulle.

Vissa föds visst för att vandra
där som målet är ett självt
att ej blandas bort med andra
stannande vid halvdan hälft,
jag kan ej le, jag kan ej ljuga,
jag kan blott lottlöst blottad trampa
dugligt ut mot stigens stuga..
..utan namn, och utan lampa,
men skall låta låtsad lykta
skensamt ensam skinnet skina
fast en kastad last vill flykta
genom murkna grenar mina.