Om, om bara inte!

Hon skulle lutat sig mot hemmahörigheten, tillhörigheten.

Hon stirrar på väggen, känner hålet växa

Insvept i ålderdom

I ett rum av minnen

foton med fixerade miner



Sköterskan kommer in.

Skumögd möter hon sköterskans klarögda frånvaro

"Det är så vackert nu", hon provar orden och tittar ut genom sitt stora fönster. Hon vill känna om de får kraft . "Titta på de gamla lindarna så gröna de blivit "
säger hon
"Och varje morgon hörs fåglarna här utanför."

Sköterskan låser in medicinen och säger att "ja träden är fina och fåglarna med."
Sedan skyndar hon vidare med sin läkemedelskorg.

Om, om bara

Om bara tillhörigheten

hemmahörigheten

Om bara orden


Hålet i väggen fortsätter att växa


Sommaren står osedd utanför