Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om hur det kan vara att åka hem när det är alldeles för sent, alldeles för kallt, och man är alldeles för nykter


LINJE 14 MOT MÖRBY CENTRUM

LINJE 14 MOT MÖRBY CENTRUM AVGÅR OM

SJU

MINUTER


Mina händer är kalla
mitt falska leende raderat
Känner mig utstirrad av alla
jag stirrar tillbaka mera

Perrongen är för befolkad
med människor som har för bråttom
Stadens puls är helt urholkad
Men av tomhet finns det gott om


LINJE 14 MOT MÖRBY CENTRUM AVGÅR OM

SEX

MINUTER


Får ögonkontakt med en själ
som ser lika ensam ut som jag
Jag känner igen blicken väl
igenkänningen värmer mig ett tag

Hon sliter sig från mitt synfält
vänder sig ensligt neråt
Som att det ska stoppa tårarna hon redan fällt
Och all ledsenhet hon falsklett mot

Men ångesten kommer alltid ikapp en
oavsett hur snabbt en springer
Det går inte att senare ta itu med den
man svarar alltid när den ringer


LINJE 14 MOT MÖRBY CENTRUM AVGÅR OM

FEM

MINUTER


Stockholm är redan så mörkt
att jag knappt kan se en dag framåt
Och väskan väger redan så tungt
att jag knappt orkar ta mig hemåt


LINJE 14 MOT MÖRBY CENTRUM AVGÅR OM

FYRA

MINUTER


Jag önskar jag var en annan person
en bättre person, eller bara en mindre ledsen
Jag önskar jag var min lillebrors klon
och inte en ynkling som viker under storstadsstressen


LINJE 14 MOT MÖRBY CENTRUM AVGÅR OM

TRE

MINUTER


Jag tänker tillbaka på ett minne från lågstadiet
när vi lekte boll på skolgården
Jag visste redan då fast ingen sa det
att jag aldrig skulle bli kvitt psykvården

Jag hade en trasig familj
och en pappa som skrek
Ett ben som inte ville sitta still
och en personliget som avvek

Det skulle ta flera flera år
innan jag fick en diagnos
Och ännu flera flera sår
innan jag verkligen skulle förstås


LINJE 14 MOT MÖRBY CENTRUM AVGÅR OM

TVÅ

MINUTER


Åter är jag tillbaka på perrongen
bland Stockholms alla ljus och ljud
I mina hörlurar spelas klagosången
ett stort långfinger mot tanken att det finns en gud

LINJE 14 MOT MÖRBY CENTRUM AVGÅR OM

EN

MINUT


Jag ser mig omkring en sista gång
och märker bara skuggor av människor
Stationen är som alltid lika trång
med ihåliga skal som glor

LINJE 14

Jag vill inte ens åka nånstans

MOT

så vad gör jag här?

MÖRBY CENTRUM

Som att ett hem för mig nånsin fanns

AVGÅR

och som att jag kan vila där

NU





Jag tar nästa tåg.
Jag behöver tid att tänka.
Jag känner mig ändå så låg.
att jag vill tågets framsida blodstänka.




Bunden vers (Rim) av Lättpåverkad VIP
Läst 267 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2018-09-25 22:42



Bookmark and Share


  Erik Gefvert
smärtsamt bekant
2018-09-26

  Fulbergarn
mörk och låg så det förslår,
2018-09-26
  > Nästa text
< Föregående

Lättpåverkad
Lättpåverkad VIP