Igår var samma dag som vår första dejt.

Inte i kalendern, men i hur dagen kändes.
Luften hade precis börjat kittla med höstvind
men värmen från sommarsolen låg kvar nästan hela vägen in på solnedgången.
Det var vackert men kyligt, det var höst men sommar.

Det var också en torsdag, precis som igår, och jag hade hunnit både jobba och lämna blodprov innan du dök upp i din långa mörkblå rock, ulliga halsduk, och den svarta väskan med blommig rem slängd över axeln. Vi kramades, du luktade så gott.

Vi drack bort hela den kvällen med det sötaste vita vinet systemet hade att erbjuda. Jag stekte upp färdiga hamburgare, och du blev så chockad när jag smetade in båda bröden med senap, du har ändrat mitt liv sa du.

Men du hade ändrat mitt. För alltid.

Efter den kvällen gick det inte att gå tillbaka till något annat. Det gick inte längre att existera i en verklighet där du inte var med.


Igår var samma dag som vår första dejt. Men så långt efter vår sista.