Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Min favoritgaffel

Jag bad dig - snälla.
Ta inte med min favoritgaffel med din matlåda.
Jag känner dig, och inget illa menat, men du
kommer
tappa
bort
den.

Och jag skulle inte klara mig då.

En dag, månader senare, när jag diskar.
Jag räknar gafflar.
1, 2.
Var är den tredje?
Var är den fjärde?

Oj, sa du.
Jag måste ha glömt dem på jobbet.
"Kan du inte hitta dem igen?"
Nej, de är borta sedan länge.

Ok, sa jag. Men det är dem enda gafflarna jag äter med.
Du frågar. Men vi har ju fler?
Jag tycker inte om hur de andra känns, i min hand.
Eller hur maten plockas upp på piggarna, som är för långa, och trycks mellan mina läppar, huggandes, för de är för smala.
Jag tycker inte om färgen, den aggressiva matta silvern, som retar mig med en reflektion den aldrig kommer ge mig, oavsett hur mycket jag putsar.
Och jag tycker inte om ljudet de gör, när de
oundvikligen,
slås mot tallriken.
Igen och igen.

"Men hur kan du tänka på sånt?"
Hur kan du inte.
Jag kan inte tänka på nånting annat.
maten smakar inget, sällskapet är tyst, och rummet är becksvart.
bara den matta silvergaffeln,
som skriker, blänger,
och hugger på mig.

Och därför frågar jag dig:
hur länge hade du klarat dig,
på bara två gafflar?




Prosa av Lättpåverkad VIP
Läst 97 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-01-26 02:50



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lättpåverkad
Lättpåverkad VIP